jonnaochmy

"Jonnaa!"Hon hörde hennes mammas röst från köket.
"Vad?" Sa Jonna lite irriterat.
"Klockan är sju, du får inte komma försent till första dagen efter lovet"
"Jag har en egen hjärna!"
"Prata inte så där"
Bla, bla, bla vad mamma snackar!
Hon satte sig upp i sängen och tänkte på Oskar.
Hon kunde knappast säga till Oskar att hon älskade han, men hon kunde göra så att han gav tecken av att vara kär i henne. Som att...ta fram en dikt hon skrev när dom dejtade, som hon sen lägger i hans skåp. Sen så när han kollar i skåpet och ser dikten och då kommer hon förbi, ser dikten och frågar om han har spart en dikt från när dom var ihop. Och BAM så verkade han kär i henne.
Ja, det skulle vara den perfekta hämden.
Hon gick upp, tog på sig ett par svarta tights och en stor, pösig vit tröja där det stog "LOVE" på.
"Mamma?" Skrek hon.
"Ja, vad är det?"
"Kan du göra frukost åt mig?" Fråga hon.
"Kan inte du göra det själ? Du är faktist 14," svara hon gnälligt.
"Jag må ha en hjärna, men hjärnan är inte fylld av kunskap om matlagning"
"Okej då. Jag säger till när det är klart"
"Okej"
Hon gick fram till den stora spegeln och studerade detaljerna i hennes solbrända ansikte.
Sen börja hon borsta hennes blonda, långa hår, men han inte borsta mer än 20 sekunder förän hennes mamma skrek:
"Frukosten är klar!"
"Kommer"
Hon halvsprang till köket där hennes mamma stog och lutade sig mot diskbänken.
"Vad är det för något?" Fråga hon som ett nykiket barn.
"En macka som jag haft i ugnen"
"Okej"
Hon tog fatet och satte sig ner.
"Mamma?"
"Ja, vad är det?"
"Eller nä det var inget"
"Okej"
"Eller jo, det är något"
"Vad?"
"Har du någon gång vart kär?"
"Jag är kär nu, i din pappa"
"Ja men, har du varit kär i någon som älskat dig tillbaka och sedan sluta älska dig, fast du fortfarande älskar den personen?"
"Nej, men har du killproblem? För jag kan nog hjälpa dig om du berättar allt"
"Det är så att han, killen som jag är kär...."
"Inklusive namn"
Hon åt upp mackan och sprang in på sitt rum. Hon tog den nya mascaran som påstos vara 4D och drog den omsorgsfullt på ögonfransarna. Sen tog hon sin foundation under ögonen och vid näsan och tänkte att hon borde köpa en ny. Sedan tog hon läppglanset som hon smeta på munnen.

"MAMMAA!" Skrek hon så högt hon kunde.

"Vad är det?" Fråga hon lite irriterat. "Du vet, jag måste till jobbet" fortsatte hon med lika jobbig röst.

"Jag går nu," sa Jonna och halvsprang till hallen. Hon satte på sig sina blå-rutiga converse, sin blåa vinterjacka och tog sin väska där dikten låg.

"Hejdå mamma," sa hon.

"Hejdå gumman," sa hon tillbaka.

Jonna gick ut den stora villan och till bussen. Hon ställde sig för att vänta på My. Hela lovet hade hon sett fram emot att träffa henne. Hon tog fram dikten och läste den för sig själv.

Älskling, hur ska jag kunna måla vägarna råsa i ditt rum, utan att du framstår som lite efter bliven och dum?

Du kanske förstår en dag när du blir stor, varför jag vill klä dig i blommiga tröjor och glittriga skor.

Hon slutade läsa.

Hon tänkte på dikten, kunde detta vara dikten eller har hon tagit fel? Varför skulle hon ha skrivit att hon ville klä honom i blommiga tröjor och glittriga skor? Eller...NEJ! Hon hade tagit Femenist dikten som hon hade fått av Sofia! Hon såg sig om och såg att My komma gånende och la snabbt ner dikten i väskan.

"Jonna!"

Skrek My och vinkade stort. Jonna lossades att se sig om kring och vara lite förvirrad, fast hon hade sett My innan My hade sett henne.

"Hej sötis, har saknat dig," sa hon tog ett glatt steg mot My.

"Och jag har saknat dig," svara My glatt.

Bussen kom och Jonna började ta upp sitt busskort.

"Ska vi inte ta nästa buss istället?" Fråga My som hade blivit rädd när bussen kom.

"Nej, kom," sa Jonna och frågade sig själv om My var feg. Jo, det var hon. Men inte våga åka buss som åker lite snabbare än vad man får? Lite konstigt.

De klev in i bussen och satte sig längst bak, dom varmaste platserna på hela bussen.

Jonna kollade på My som kollande drömmande ut genom fönstret. Men Jonna kom snart på egna tankar. Om Oskar och om dikten. Kunde han någon gång älska henne igen?