jonnaochmy

Jonna ville vara ensam så hon gick hem.
Hon gick och gick, nästan blind av rädsla. Tänk om Oskar hade lagt lappen i My's skåp och inte skojat. Tänk om det var Michael, hennes storebror.
När hon gått en bit så såg hon den välbekanta sjön som glittrade.
Hon börja tänka på lappen igen.
Vem älskade My?
Var det någon dom kände som Jack eller var det någon dom aldrig träffat?
När hon änkligen var hemma slängde hon av sig skorna och jackan och kastade sig på sin säng.
Hon ville att kärleken en dag skulle komma till My, hon anade att någon lagt lappen i fel skåp eller skojat.
Åh gud, tänk om det var Jack, som alltid blanda ihop skåpen. Han hade t.o.m lagt sina böcker i Jonnas skåp. Men tänk om han hade blandat ihop hennes skåp med My's. Men hon vågade inte ens tänka tanken att Jack skulle vara kär i henne.
Oj, Jack var där framma, rakt framför henne.
Vänta varför såg hon alltid Jack utanför HENNES hus fast han bodde i stan?
"Hej Jack,"sa hon glatt och tänkte att om inte Oskar älskade henne kunde väl någon annan göra det.
"Hej Jonna,"svara Jack lite blygt.
"Varför är du här om du bpor i stan?" Fråga Jonna.
"För att jag tog en promenad..."
"Varje morgon och varje dag efter skolan?"
"Hur har du vetat...?" Men hon avbröt honom.
"Bussen"
"Okej, andledningen varför jag alltid är här är för att jag står utanför ditt hus och väntar på dig. Och varje gång du kommer så vågar jag inte gå fram och säga det, så jag gömmer mig bakom en buske.
"Vad vågar du inte säga?" Fråga Jonna.
"Inget..." Sa Jack och börja gå.
Hon földe efter och fortsatte:
"Du kan lita på mig, jag kommer inte börja skratta och jag kommer inte börja gråta. Jag behöver inte säga nånting"
"Okej, jag...nä det var inget," börja han.
"Jack," sa Jonna bestämt.
"Jag...jag...jag älskar dig"
"VA?!"
"Jag älskar dig, så skratta om du vill, jag bryr mig inte"
"Jag kommer inte skratta," sa hon och kastade sig på Jack och kysste han och han kysste henne tillbaka.
Sen när dom hade kysst i flera minuter så avslutade hon den och sa:
"Gör du nåt imorgon kväll?"
"Nää"
"Nu gör du det. Ses på pizzerinan vid skolan klockan halv 7!"
"Oke-ej"
Hon gick hem och kände sig rätt så stolt, hon hade typ skaffat sig en pojkvän. Och hon visste att han älskade henne. Nu återstod 2 saker:
1.Att bli kär i han tillbaka.
2.Att kyssa Jack överdrivet länge framför Oskar.
Och sen klart berätta för My, men det skulle hon gjort om hon så behövde gå på lava för att göra det. Eller kanske inte...?
Hon gick in i huset och hängde upp jackan och la skorna prydligt på mattan. Och inget av dom brukade hon göra.
Hon gick in i köket med små hopp och satte sig på stolen mittimot hennes mamma.
"Värst vad du är glad idag,"sa hennes mamma och log.
"Jag..."börja hon.
"Jag såg dig där ute," sa hennes mamma.
"Okej, nu är det kört," tänkte Jonna.
"Du var med någon kille," fortsatte hennes mamma lungt.
"Jag kan förklara..." Började Jonna.
"Vem var det, vem var det Jonna?" Sa hennes mamma strängt.
"Jag kan förklara..." Börja hon men hennes mamma gev henne en sträng blick så hon andades ut och sa:"Jack"
"Okej..." Sa hennes mamma långsamt.
"Mamma, bli inte arg!" Sa Jonna förskräckt.
"Nää, jag är inte arg! Jag skojar bara! Jag ville bara se om det var sannt  för jag hörde en granne prata om någon som såg ut som dig, så jag ville veta," sa hennes mamma retsammt.
"Puh" Jonna andades ut.
"Men nu vet jag att det är sannt, så gå till ditt rum och gör något kul!"
Jonna gick iväg från köket men sprang snabbt tillbaka igen för hon kom ihåg dejten med Jack.
"Mamma...?" Sa hon.
"Jaa?" Svara hennes mamma och kollade upp från sin tidning.
"Får jag gå till pizzerinan imorn med en kompis?" Frågade hon.
"Du får om du säger vem," sa hennes mamma misstänksammt.
"Jack"
"Ung kärlek..." sa hennes mamma för sig själv.
"Tack mamma!" Sa Jonna och sprang till hennes rum.
När hon väl var i hennes rum kastade hon sig på sängen och somna nästan direkt. Hon sov gott den natten, riktigt gott.