Kapitel 6 (Jonna)
De klev av bussen och gick in i skolan.
Jonna kunde fortfarande inte sluta tänka på Oskar. Skulle Ocskar kunna älska henne? Eller kommer det sluta med att han gifter sig med My, eller Sofia?
Hon förestälde sig Oskar framför sig, men han verkade så verklig...
"My, vill du veta en cool sak? Jag vann 100.000 på TRISS," sa han? Men varför sa han det?
Han fnissade lite och då kom Jonna på att det inte var Oskar i hennes drömmar, utan den verkliga Oskar som gjorde ett dåligt skämmt.
"Haha, jätte roligt," sa hon för hon kände att hon var tvungen att säga det, men hon märkte att My hade sagt exakt samma sak som hon och exakt samtidigt som hon.
"Puh," tänkte Jonna. "Nu verkar jag inte lika stel"
"Haha, gick ni på det?" Sa Oskar och skrattade.
"Kom," sa My. Och stunden som My hade sagt det hade Jonna känt sig lättad, hon ville inte vara med Oskar just nu.
De gick upp för skolans trappor som aldrig verkade ta slut och in på matte lektionen. Jonna orkade inte ta av sig skorna, men My verkade envisas att göra det.
De satte sig brevid varann medans deras mattelärare magister Carlsson:
"Nu är det matteprooov! Höhö, det var ni inte berädda på va? MWAHAHAHA!!!"
Jonna märkte att han verkade lite weird och fnissade för sig själv. Magister Weird Carlsson delade ut proven och Jonna kollade på sitt prov och kunde inte låta bli att märka att det fanns en ondclementin längst upp i hägra hörnet.
"Psst," viskade Jonna till My. "Har du märkt att vår mattelärare e väldigt weird?" Fortsatte hon.
"Ja, såklart," viskade My tillbaka. "Hur skulle jag kunnat missa det?"
Magister Carlsson hade upptäckt att de viskade så de satte sig med onödigt skikraka ryggar och losades som om det inte hänt. Sedan fortsatte han berätta provet.
När dom var klara med provet sprang alla som vanligt snabbt ut ur klassrummet.
My satte på sig skorna som Jonna inte förståt varför hon tagit av sig.
Men Jonnas tankar var på annat håll, på Oskar. Hennes Oskar. Som säkert stog i något hörn någonstans och var med någon tjej.
De gick till sina skåp och Jonna lämnade sina böcker, men kunde inte låta bli att märka att My läste en lapp.
"Vad har du där?" mFrågade Jonna nyfiket.
My drog undan lappen och sa "Inget"
Jonna tag väskan och tog upp lappen.
"Sluta" Skrek My.
Jonna läste lappen:
Jag Älskar Dig
Hon läste det flera gånger.
Vem kunde älska My?
Hon gjorde det, men detta var en annan sak. Man såg inte My som en tjej som dejtade.
Hon läste lappen igen och sa "Jag älskar dig..."
"Vem är det här ifrån, My?" Sa hon lite bestämt.
"Ingen aning," svara My lite blygt.
"Jo, säg nu, jag vill veta, du kan lita på mig," sa Jonna.
"Men jag vet ju inte!" Skrek My.
Några i koridoren sneglade åt deras håll.
Jonna gav upp och gick hem och tänkte på My och lappen.
Jag Älskar Dig
Vem kunde ha skickat den?
Jonna kunde fortfarande inte sluta tänka på Oskar. Skulle Ocskar kunna älska henne? Eller kommer det sluta med att han gifter sig med My, eller Sofia?
Hon förestälde sig Oskar framför sig, men han verkade så verklig...
"My, vill du veta en cool sak? Jag vann 100.000 på TRISS," sa han? Men varför sa han det?
Han fnissade lite och då kom Jonna på att det inte var Oskar i hennes drömmar, utan den verkliga Oskar som gjorde ett dåligt skämmt.
"Haha, jätte roligt," sa hon för hon kände att hon var tvungen att säga det, men hon märkte att My hade sagt exakt samma sak som hon och exakt samtidigt som hon.
"Puh," tänkte Jonna. "Nu verkar jag inte lika stel"
"Haha, gick ni på det?" Sa Oskar och skrattade.
"Kom," sa My. Och stunden som My hade sagt det hade Jonna känt sig lättad, hon ville inte vara med Oskar just nu.
De gick upp för skolans trappor som aldrig verkade ta slut och in på matte lektionen. Jonna orkade inte ta av sig skorna, men My verkade envisas att göra det.
De satte sig brevid varann medans deras mattelärare magister Carlsson:
"Nu är det matteprooov! Höhö, det var ni inte berädda på va? MWAHAHAHA!!!"
Jonna märkte att han verkade lite weird och fnissade för sig själv. Magister Weird Carlsson delade ut proven och Jonna kollade på sitt prov och kunde inte låta bli att märka att det fanns en ondclementin längst upp i hägra hörnet.
"Psst," viskade Jonna till My. "Har du märkt att vår mattelärare e väldigt weird?" Fortsatte hon.
"Ja, såklart," viskade My tillbaka. "Hur skulle jag kunnat missa det?"
Magister Carlsson hade upptäckt att de viskade så de satte sig med onödigt skikraka ryggar och losades som om det inte hänt. Sedan fortsatte han berätta provet.
När dom var klara med provet sprang alla som vanligt snabbt ut ur klassrummet.
My satte på sig skorna som Jonna inte förståt varför hon tagit av sig.
Men Jonnas tankar var på annat håll, på Oskar. Hennes Oskar. Som säkert stog i något hörn någonstans och var med någon tjej.
De gick till sina skåp och Jonna lämnade sina böcker, men kunde inte låta bli att märka att My läste en lapp.
"Vad har du där?" mFrågade Jonna nyfiket.
My drog undan lappen och sa "Inget"
Jonna tag väskan och tog upp lappen.
"Sluta" Skrek My.
Jonna läste lappen:
Jag Älskar Dig
Hon läste det flera gånger.
Vem kunde älska My?
Hon gjorde det, men detta var en annan sak. Man såg inte My som en tjej som dejtade.
Hon läste lappen igen och sa "Jag älskar dig..."
"Vem är det här ifrån, My?" Sa hon lite bestämt.
"Ingen aning," svara My lite blygt.
"Jo, säg nu, jag vill veta, du kan lita på mig," sa Jonna.
"Men jag vet ju inte!" Skrek My.
Några i koridoren sneglade åt deras håll.
Jonna gav upp och gick hem och tänkte på My och lappen.
Jag Älskar Dig
Vem kunde ha skickat den?
Kommentarer
Trackback
