jonnaochmy

My satte sig på bussen som vanligt. Konstigt nog var inte Jonna där. Var hon sur för det där med lappen? My hade iallafall inte gjort något fel, tänkte hon. Det var ju hennes lapp. Om inte någon hade råkat lägga den i fel skåp. Villket var ganska troligt, vem skulle kunna vara kär i henne? Åh, tänk om det var Michael. Nej, just det, hon skulle ju sluta tänka på honom. Hon tittade ut genom fönstret på bussen. Åh, en äng med kor! Men vänta nu...den hade hon ju aldrig sett förrut, och hon hade åkt den här vägen jättemånga gånger. En äng med får! Nej, nej, nej! Hon HADE inte åkt den här vägen förrut! Hon hade gått på fel buss! Hon tog tag i väskan men råkade bära den upp och ner så allt åkte ur väskan, så hon fick plocka upp det fort. Bussen stannade på en busshållplats. Hon skyndade sig så mycket hon bara kunde att plocka upp alla sakerna från golvet. Dörrarna stängdes.
"Åh, nej!" Tänkte hon. My gick fram till busschauffören.
"Vart går den här bussen?" frågade My busschauffören.
Busschauffören var tjock och hade bara några få gråa hårstrpn på sitt huvud. Han var rund och bärde en T-chirt med Carola på.
"In till chtan." svarade han. "Hu' så?"
Åh nej, nu var hon verkligen i knipa. Hon hade lovat Rosalie att vara hemma klockan 16.00 och vakta Ebba. Klockan var redan 15.47 och hon var på fel buss på väg in till stan, som låg åt helt motsatta hållet.
"Jo, det är så att jag råkade gå på fel buss, skulle du kunna stanna här, så jag kan gå av direkt, tack?"
"Åmöjligt", sa han men tittade fortfarande rakt fram på rödljuset.
"Men varför det?" sa My som började bli arg på honom. "Vi är ju ensamma på bussen!" skrek hon.
Han stannade hastigt bussen och stirrade på henne.
"Nu är det så här att jag stannar INTE bussen bara för att DU vill det! det är jag som kör bussen, jag bestämmer!"
Sa han argt, My, som blev lite rädd, gick tillbaka längst bak i bussen och satte sig.
"Dumma, fula busschaufför!" Muttrade hon för sig själv. Hon såg att chauffören stirrade på henne i backspegeln.

Klockan var 17.01. Hon sprang in och slet upp dörren för att komma in så fort som möjligt.
Rosalie hörde henne och kom in från vardagsrummet. Hon såg arg ut. Hjälp.
"MYY! Du skulle ju vara hemma och vakta Ebba klockan fyra! Du vet att hon inte kan vara hemma själv! Var har du varit?! Ebba grät när jag kom hem och..."
"Jag förklarar sen." sa My lungt och gick upp till sitt rum. Hon kände sig välldigt trött. Trött på Rosalie. Trött på Ebba. Trött på dumma äckliga busschaufförer utan hår.
"Kunde inte bara den här dagen börja om?" tänkte hon medans hon rotade igenom sin väska efter matteläxan. Den var inte där. Hon hade tappat den på bussen.
"Jäklar", muttrade hon för sig själv. Nej, nu orkar jag inte mer. Hon gick och lade sig.
"Godnatt My, sov gott"