Kapitel 5 (My)
De klev av bussen och gick in i skolan. Gissa vem som stod där. Just det, Oscar. Och bakom honom stod Michael. "My, vill du veta en cool sak? Jag vann 100.000 på TRISS!" sa han.
"Haha, verkligen. som om jag skulle tro på det." Tänkte My.
Han fnissade lite och My fattade att han skämtade. Måste han alltid skämta om allt och alla?
"Haha, jätteroligt." sa My och Jonna exakt samtidigt. Oscar började fnissa.
"Hihi, gick ni på det? Jag bara älskar att lura er!" sa han och fortsatte att fnissa.
"Kom" sa My till Jonna. De gick upp till matten och satte sig vid sina bänkar. Jonna struntade i att ta av sig skorna när hon gick in i klassrummet, men My tog av sina. Hon vlle ju inte att det skulle bli blött på marken. Hon visste hur det kändes att plötsligt kliva i något på marken. Usch!
"Nu är det matteprooov! Höhö, det var ni inte berädda på va? MWAHAHAHA!!!" Sa Magister Carlsson, deras nya mattelärare. My kunde inte låta bli att fnissa och hon såg att Jonna också gjorde det. Hon tyckte redan att han verkade lite weird. Mycket. Han delade ut proven. Hon kollade på sitt och såg att det var en ond banan längst upp. Konstigt. Jonna satt brevid henne och såg lite förvirrad ut. My kastade en blick på Jonnas prov. Där längst upp hade hon en ond klementin.
"Psst!" Viskade Jonna, och såg fortfarande förvirrad ut. "Har du märkt att vår mattelärare är väldigt weird?" fortsatte hon.
"Ja, såklart", viskade My tillbaka. "Hur skulle jag kunnat missa det?"
Magister Carlsson tittade på dem och hade förmodligen upptäckt att de viskade. De satte sig fint och låtsades som om ingenting hade hänt. Magister Carsson fick en konstig min i ansiktet, som om han upptäckt att det var en groda i hans kaffe. Sen fortsatte han att berätta hur man skulle göra provet.
My drog på sina skor igen, medans Jonna satt och klagade på att det tog tid. Ibland kunde Jonna vara irriterande.
De gick och tog ut saker ur sina skåp. Det var då My upptäckte det. En liten lapp låg i hennes skåp. På lappen stod det 3 ord. Det stod:
Jag Älskar Dig.
"Vem kunde det vara ifrån?", tänkte hon. Hon läste lappen flera gånger, fastän det bara var 3 ord. Tre små ynka ord. Ändå gjorde de tre orden henne ganska förvirrad. Tänk om lappen var från Michael.
"Vad har du där?", frågade Jonna.
My drog undan lappen så Jonna inte skulle se den.
"Inget.", sa hon snabbt och la lappen i väskan. Jonna försökte ta tag i väskan och §få ut lappen.
"Sluta!" skrek My. Jonna fortsatte tills hon fick tag i lappen.
"Jag älskar dig...Vem är det här ifrån, My?" sa hon.
"Ingen aning", svarade My.
"Jo, säg nu, jag vill veta, du kan lita på mig!" sa Jonna.
"Men jag vet ju inte!" skrek My. Nu hade några andra i korridoren kolla åt deras håll.
Jonna gav upp och gick därifrån.
My gick hem. Jonna med.
